Falkan 40

Skotertur med grannarna till Klutmarksbacken. Fika, sol och rumpmassage (via madrass nerför backen.) För mig var det dessutom den första. Denna vinter måste ha satt något sorts rekord på att vara snabb. Ungefär som sommaren är kort. Nästan inget hanns med av det som ska hinnas med. Vissa är lyckliga över detta faktum, men själv sörjer jag. Älskar vårvintern med skidåkning, skotertur, sparkåkning på isen. Nåväl snart är det vinter igen. Äsch skojar bara, nu ser jag fram emot bara gator, cykling och altanmys. Må väl. Har sagt till Sally att det är vår. Ändå sitter hon där, tyst, och vill in. Ska hon bli innekatt?

Mira och hennes kusin Destiny messade varandra när vi var i fjällen. Hur sött är inte detta?

Inget fika i backen, men väl inne i en värmestuga. Gott det med. Snö så in i bomben. G skottade dagligen. Inget fel på läget. En spännande tur genom skogen så är vi vid stugan. Här blåser Mira iväg. Hej dååååååå. Röda, fina kinder. Fina Hemavan, fina familjen. Veckan efter sportlovet, vecka 11, var vi till Hemavan i en hel vecka. Grymt skönt. Även om vädret kunde fått vara roligare. Det började med storm. Ja, eller hård vind. Stängda liftar och sånt. Men några var öppna och skidåkningen var det inget fel på. Mira fällde ut vingarna, förlåt armarna, och flög fram. Mellan vindarna tittade solen fram och vi kunde sitta ner i backen med näsan mot solen. På torsdagen började det att regna. Att solen tittade fram vid lunch hjälpte föga, pisterna var inte najs. Fredagen följde i samma spår så det fick bli badhus. Fjällen är fjällen och det är omöjligt att veta. Men hur skönt är det inte? Även om detta år inte bjöd på Irish Coffee ute i solen. Irish Coffee-kungen, T